Det var med blandade känslor jag gick från jobbet ikväll. Jag avslutade ett kapitel i mitt arbetsliv, vänder blad och nästa vecka börjar jag på ett nytt kapitel. Jag har jobbat vid avsnittet nu i 6 år och är rätt van vid det. Samma kollegor som jag har jobbat med länge och vissa är relativt nya. Chefer som kommit och gått. Söndagen var sista passet på det avsnitten. Nästa vecka har jag nya kollegor och ny chef. Jag kände glädje och lättnad när jag gick utanför grinden men samtidigt kan jag inte låta bli att känna en viss saknad redan. Äh, det blir bra… jag känner inte att jag har gjort nåt dumt val iallafall. Så som det kan bli ibland, att man känner… fan har jag gjort. Näe, jag känner inte så nu. Få se när jag jobbat ett par veckor, vad jag känner då. Nyfiken dock på vad mina gamla kollegor säger nu… hur saknad kommer jag att vara? Eller blir det rena festen nu när jag är borta? Vissa har visat ganska tydligt att jag blir saknad, andra har varit tysta, och resten skiter i vilket.

Påskhelgen har gått åt till att jobba, äta ägg och sova. Inte så mycket mera…